Hej!
Nu är jag tillbaka i bloggvärlden. Det senaste året har jag varit sjuk, är det fortfarande men på bättringsvägen, tror jag.
Hösten 2010 märkte min husläkare att jag hade mycket lågt blodtryck i min vänstra arm. Själv har jag upplevt att armen blivit svagare under flera års tid.
I november undersöktes jag på mitt lasarett av specialist men han hittade inget fel på röntgenbilderna.
Jag blev ganska snart sämre och fick ont i vänster hand, mina fingrar blev blå och kalla.
Sista gången jag höll i en stickning var under påskmarknaden här i byn.

Då började min vandring i vårdsystemet. Det visade sig vara mycket svårt att få hjälp eftersom en specialist sagt sitt. Först i mitten på juni fick jag en röntgen (angiografi) och den visade att jag lider av en svår, medfödd missbildning av blodkärlen på vänster sida i bröstkorgen

.
Jag opererades den 30 juni, man rättade till de blodkärl som hade korkat igen sig. Sedan fick jag tillbringa hela juli månad på sjukhuset för att få droppbehandling för att få bort de blodproppar som gått ut i armen och hittat slutstationen, mina fingrar på vänster hand.  Det var en mycket smärtsam behandling, ny droppnål sattes i min högra arm varje dag, 29 dagar! Efter 14 dagar fick personal från operation som är specialister på detta med stickande komma och sätta nålen, vilket lidande för mig!

Under denna tid fick jag operera bort blodproppar i fingrarna åtskilliga gånger.

Jag har aldrig tidigare kunnat ens föreställa mig sådan smärta som denna s.k. kärlsmärta. Det enda som hjälpte var morfin.

Den 31 juli fick jag åka hem. Vid återbesök den 29 augusti konstaterades att det återigen var stopp i mina trassliga blodkärl och den 5 oktober opererades jag igen.
Den här gången gjordes en bypass mellan min halspulsåder och pulsåder i armen. Jag har nu en extra blodåder av goretex!  Samtidig blev man tvungen att amputera fingertoppen på vänster lillfinger, den gick inte att rädda.

Nu är jag på rätt väg känns det som. Tar promenader med mina hundar Harry och Jösta. Sakta håller jag på att återvända till livet, men jag är tillstukad av mötet med den svenska sjukvården. Aldrig kunde jag tro att det skulle vara så svårt att få hjälp.

Glädjande nog kunde jag vara med på min dotters bröllop den 27 augusti, så helt enkelt underbart!!!

De gifte sig på sitt sommarställe och vädret var otroligt, vi hade +22 grader kl 8 på kvällen!

Vi har också en ny fyrbent liten medlem i familjen, han heter Jösta och är en jack russel terrier. Det fungerar jättebra med alla djuren i familjen, vi har en harmonisk liten flock!

Jag har försiktigt, försiktigt börjat sticka litegrann igen, och det är så roligt att kunna "dra några varv"!!!!!!!
Tyvärr kommer jag aldrig mer att kunna spela piano eller gitarr som jag har gjort sedan jag var fyra år gammal. MEN, jag har överlevt en livshotande sjukdom och känner äntligen livsglädje igen.